fall kunde ju parterna kvitta. Bredvid konungens stol stod ett fyrkantigt bord, täckt af en blå sammetsduk med guldkronor, hvarpå Carl IX:s klubba och rikssilfverskriftyget voro placerade. Till riddarhus användes Sofia Magdalena eller Hospitalskyrkan, »ett ganska vackert sessionsrum och alldeles passande och tillräckligt stort för så få ledamöter». Riddarhusdirektionen och herreklassen åter samlades i en sal med sex fönster och, »om så påfordrades», 4 vaxljus i kronan, hos rådman P. Brändström. Prästeståndet höll sina sammankomster i gymnasium, »ett uselt och förfallet trähus fullt af drag och olidligt kallt», borgarne voro »i stora rådstufvusalen förträffligt och väl logerade», och bönderna »voro i skolrummet under samma tak som gymnasium, men med annan ingång».
För riksdagens plena och förhandlingar voro sålunda erforderliga anstalter vidtagna, och äfven för husrum, kost o. s. v. hade åtgärder gjorts, som ej blott kunde tillfredsställa rimliga anspråk utan äfven hålla humöret uppe och befordra den sällskapliga samvaron. De höga ämbetsmännen och förnämligare riksdagsmännen voro sålunda inkvarterade hos stadens förmögnare borgare och ortens honoratiores, som ägde hus i staden. Sålunda bodde riksdrotsen grefve Wachtmeister hos brukspatron Carl Strömbäck, och »på det att allt äfven i hans enskilda bostad skulle försiggå på ett sätt, som kunde anses motsvara hans höga ämbete, var enligt konungens vilja i hans sal under en tronhimmel konungens egen fåtölj uppställd, i hvilken drotsen satt, då han utdelade biljetterna till de ofrälse stånden. Han hade sina stånddrabanter och i stället för ekipage på konungens begäran en portchaise, hvari
