tvenne hejdukar alltid buro honom till och från slottet.» Landtmarskalken grefve Ruuth bodde hos apotekaren Luth och förde »med stor magnificens» taffel; dagligen gafs middag för 30 personer och hvarje onsdag var »assemblée med dans från kl. 6 till 9 à 10 om aftonen». Riksmarskalken grefve Oxenstierna bodde hos grosshandlaren C. A. Garberg, men riksmarskalkstaffeln hölls hos öfverstekammarherrn grefve Posse, boende hos assessor Nordblad. Ärkebiskopen, borgarståndets talman Wallin och landshöfding af Nordin hade tafflar hos en fru Lindberg, som höll värdshus på Djurgården vid Stockholm och kallades Silfverfrun.
Präktigast uppträdde emellertid konungens gunstling Armfelt, men på ett sätt som väckte anstöt och ingalunda ökade hans popularitet. Han bodde hos en brukspatron Tottie och hade ensam honnörsposter vid sitt hus. »Han gaf dagligen», skrifver Schröderheim, som naturligtvis var med och hade mycket att bestyra vid riksdagen, hvarom han efterlämnat en roande skildring[1], »mat åt några och 30 personer, under taffelmusik och tvenne superba serviser. Han själf intog alltid främsta rummet, emottog af hvarje rätt första tallriken, hade sitt särskilda förgyllda kuvert, gick först ut till bordet och ropade dem, hvilka skulle sitta bredvid honom. Han brukade en portchaise, lika med riksdrotsen, och lät bära sig till och ifrån slottet af tvenne hejdukar uti sitt livré, men han var tillika alltid precederad af sina adjutanter och ordonnanser, samt tvenne af den corps, som utgjorde hans särskilda lifvakt. — Hans bord gick för kungens räkning, men han hade
- ↑ Skrifter till Gustaf III:s historia. Ny uppl., Sthlm 1892.
