ett samtida ögonvittne[1], »beständigt på sin klubb, en trappa upp i ett stort trähus nära torget och hölls i ett ständigt sus, att ej säga rus. Natten före den dagen, då frågan om skuldens garanti skulle förekomma, trakterades gräsligt på klubben, och bönderna höllos där, tills de följande morgonen gingo upp i ståndets samlingsrum, en högljudd och raglande skara. Då det blef dager, sågos alla fönstren till klubbrummen öppna och därifrån utåt väggen ned till gatan ohyggliga frusna kaskader likasom på sidan af ett skepp, fylldt af sjösjuka passagerare under stark sjögång — men här mycket ymnigare —, och dessa kaskader kunde ej snart fås bort, ty kölden var ovanligt skarp och beständig. Denna skandal varade åtminstone i tre dagar, ett föremål för samtliga riksens ständers och alla Gefle invånares åskådning.»
För ordningens upprätthållande hade till Gefle kommenderats 600 man af Blå och Gula gardena, en skvadron af Lätta dragonerna och en afdelning af Helsinge regemente, men de fingo ej mycket att göra, ty de befarade oroligheterna uteblefvo. De tre ofrälse stånden voro, oafsedt någon opposition inom borgarståndet, afgjordt konungska, och fastän konungens motståndare af ridderskapet och adeln väl voro i majoritet, aflöpte förhandlingarna å det tillfälliga riddarhuset öfverhufvud stillsamt och fredligt. Egentligen fanns det bland adeln tre partier, skrifver hertiginnan Charlotte i sina anteckningar, nämligen de våldsamma, hvilka ledda af sin hämndkänsla ville bruka våld, de förståndiga, hvilka sökte uppnå sitt mål genom mildhet,
- ↑ A. F. Skjöldebrand, Memoarer, D. 1. Sthlm 1903.
