Hamilton, som gaf upphofvet till denna mycket omtalade episod, som han själf skildrar sålunda[1]: »Trött, ledsen och ond står Hamilton i sekreta utskottets rum och betraktar lagman Håkansson, upphofvet till allt detta onda, går till Ruuthen och säger till honom på skämt: ’Hälsa Håkansson från oss och säg honom, att i morgon klockan tre kvart på nio slå vi ihjäl honom’. Ruuthen sade: ’Idén är excellent’, gick direkt till Håkansson, tog honom afsides och sade till honom, att såsom vän och gammal bekant och äfven som kristen borde han underrätta honom, att adeln, som fått vink om hvad som förehades mot deras stånd, beslutit att följande dagen slå ihjäl honom och bondesekreteraren Ahlman. Håkansson visade sig i början käck och svarade, att med ett godt samvete fruktade han ingenting. Men lämnad åt sina egna tankar, började han mörkna i ansiktet och gick direkt in i konungens rum, fann där riksdrotset och berättade honom landtmarskalkens förtroende.» På riksdrotsens föreställningar skall konungen sedan ha låtit frågan om säkerhetsakten falla.
Riksdagsafslutningen ledsagades af artighetsbetygelser mellan konungen och ständerna samt ordensutnämningar och andra utmärkelser, och omedelbart efteråt skyndade konungen att med sin vanliga hastighet lämna Gefle. Där hade han haft mycket tråkigt; kronprinsens examen inför ständerna, de publika spisningarna och mottagningarna, omväxlande med läsning af teaterpjäser och de franska avisorna samt patience-läggning, hade beredt blott ringa förströelse, och han längtade
- ↑ Anekdoter; sid. 123.
