visshet. Berättelserna äro olika, och de flesta stämma in däruti att konungen blir bättre. Några regementen, såsom Upplands, Södermanlands och Lifregementets bataljoner, sägas skola inkomma. Borgerskapet började förliden natt patrullera för att bevaka konungens testamente, som sades vara upplämnadt i hofrätten, och för att förekomma eldsvådor, som nu troddes skola följa på det öfriga, m. m. dylikt prat. Oldenburg blef stadsmajor, sedan borgerskapet förkastat den ordinarie såsom varande adelsman.[1] Baron Kurck och Ribbing sitta ännu lediga i ett rum. Polismästaren säges bruka tumskrufvar och har på det sättet bragt Lilliehorn att bekänna på Horn. Fadern (Horns) sitter ännu på slottet med en officer i sitt rum, för att vara säker för pöbeln, men rätteligen emedan man tror honom velat sätta sig i spetsen för en revolution. Vid middagstiden kungjordes, att pöbeln skulle hålla sig stilla och ej blanda sig uti sakerna.
Den 21 mars. Bönderna fingo nu tillstånd i går att ifrån kl. 7 till 2 fara ur staden, efter sträng visitation, men inga andra. Anckarström är med block och handklofvar starkt fängslad. Poliskammaren är nu också flyttad till hofrätten[2]. Norlin är aktor, emedan Wallquist befunnits oskicklig till mer än att börja. Amiralitetshuset på Riddarholmen är inredt till fängelserum. En kommission omtalas skola inrättas, emedan hofrätten ej har tid med denna vidlyftiga sak, som
- ↑ Öfverste S. C. Wallén, som var mycket populär och omtyckt, hvadan Hjelms uppgift torde vara oriktig.
- ↑ Den var förut inrymd i Indebetouska huset vid Slottsbacken, som för några år sedan refs och ersattes med det s. k. Hofmarskalkshuset.
