tidehvarfvets skickligaste läkare i Stockholm. Äfven bergsrådet Dalberg, konungens gamla läkare, deltog den sista dagen i skötseln, men har ej undertecknat den af de öfriga efter dödsfallet afgifna rapporten. Att doktorernas bemödanden ej kröntes med framgång, torde, oafsedt den antiseptiska metodens frånvaro, ha berott därpå att det önskvärda lugnet vid sjukdomsbehandlingen i såväl lokalt och materiellt som psykiskt hänseende i hög grad saknades, beroende på den höge patientens egen naturell och de omgifvande förhållandena. De tretton dagarna mellan den 16 och 29 mars voro nämligen knappast mindre oroliga än eljest och anstalterna för den sjukes ostördhet skäligen bristfälliga. Visserligen upphörde i enlighet med läkarnas förordnande mottagandet af så talrika besökande, som omedelbart efter attentatet och under de två närmaste dagarna infunno sig för att betyga konungen sitt deltagande och sin tillgifvenhet och för hvilka han gaf ett slags cercle, under uttalande af sin glädje, att se många bland oppositionens medlemmar och forna vänner. Men äfven därefter gaf han, oafsedt de närmare vännerna, Armfelt, Taube, Oxenstierna m. fl., företräde åt åtskilliga personer och sysselsatte sig i enlighet med sitt lifliga och oroliga lynnes kraf med allehanda ärenden och angelägenheter, hvarjämte Schröderheim hade den maktpåliggande uppgiften att förströ honom med samtal och Lars Hjortsberg föreläste fransk lektyr o. s. v. Egendomligt nog hade konungen på sitt sjukläger ingen lust att höra talas om teaterangelägenheter, hvilka tillförene voro föremål för hans lifliga intresse, och han ville ej heller veta något om tilldragelserna i Frankrike.
