Om de sålunda rätt egendomliga förhållanden, hvari konungen framlefde sina sista dagar, föreligga i memoarlitteraturen åtskilliga intressanta skildringar, liksom äfven om konungens sinnesstämning o. s. v. Sålunda har Schröderheim, som dagligen uppehöll sig i hans närhet, lämnat några meddelanden[1], ur hvilka följande må anföras:
»Konungen förblef under hela sin sjukdom uti den öfre stora sängkammaren. Kölden i rummet var obeskriflig, ty spjället fick aldrig skjutas, så att vi, som voro inne, ofta och särdeles om nätterna, voro nödsakade under de ögonblick, han slumrade, att svepa in oss uti pälsar, hvilka voro inpraktiserade och lågo uti det öfra hörnet af rummet, bakom ett bord. Öfver golfvet voro utbredda mattor, omkring sängen var dragen den stora skärmen af hautelisse, som vanligen stod i samma rum, och framom skärmen på ett litet bord brann en papperslampa på ett oljefat, hvars svaga sken var det enda ljus, som tåltes och gaf åt detta stora rummet och de hvita figurerna på plattfonden ett lika så besynnerligt som dystert utseende. På en af kolonnerna, midt för sängen och midt för kungen, hängde dess nattklocka, men det oaktadt frågade konungen beständigt hvad klockan var. En kammarjunkare, en page, två à tre af kammarbetjäningen voro alltid inne. Uti audiensrummet församlades stundligen många af de höga ämbetsmän, särdeles af hofvet, som ägde entréerna; där var äfven uti det öfre hörnet en skärm, och bakom densamma ett bord, hvarvid doktorerna hade sina öfverläggningar. Om
- ↑ Gustaf III:s sista sjukdom och död. — I hans här ofvan citerade Skrifter; sid. 167 o. f.
