Hartmansdorff och Ehrensvärd samt antagligen äfven Anckarström, med hvilken han bevisligen plägat umgänge men som direkt drefs till mordet af Ribbing och Horn. Den med förloppet väl förtrogne J. A. Ehrenström skrifver sålunda[1] härom följande: »Det försäkrades af väl underrättade personer, att då han (Pechlin) blifvit underrättad om, att Anckarström åtagit sig att skjuta konungen, hade han sagt till någon: ’Det kan vara godt och väl att han förbinder sig att lossa skottet; men han är en obetydlig man i samhället; det är absolut nödvändigt, att han får medhjälpare med stora namn och viktiga släktskapsförbindelser. Tvenne sådana med heta hufvuden, grefvarne Horn och Ribbing, springa ofta hos mig. Det vore härligt om man fick dem öfvertalade att taga del i Anckarströms patriotiska förehafvande. Det skulle då icke mera synas som ett enkelt mord, hvilket alltid är ohyggligt, utan få färg af ett ädelt uppoffrande till rikets frälsning.’» — Öfvertalningen torde generalen med stor framgång hafva själf skött om, vid de talrika sammanträden, som bevisligen ägde rum i hans hus, ofta voro förbundna med underlättande medel i mat och dryck och fingo sin afslutning vid den middag, han gaf samma dag, som mordet ägde rum och till hvilken flera af de sammansvurna voro inbjudna.
För att emellertid göra en lång historia, hvilken för öfrigt ofta berättats och följaktligen torde vara vida bekant, kort, må här blott nämnas, att resultatet af det hela, d. v. s. rannsakning, vittnesmål, angifvelser och intriger, blef den, att Anckarström den 16 april efter högsta domstolens stadfästelse af Svea hofrätt
- ↑ Historiska anteckningar. D. 1; sid. 392.
