gravören Grandell, afskedade styckjunkaren J. G. Savarij, kopparslagaren O. Lodin, porslinsformaren Peter Lemming, afskedade rustmästaren A. Lind, kammardrängen B. Wennberg, skomakaregesällen E. Godtlund, salpeterisjuderidirektören J. Berggren och utfattiga kakelugnsmakaränkan Stadlings dotter Susanna — sålunda hufvudsakligen småfolk eller personer i anspråkslösa förhållanden, bland hvilka den Anckarströmska familjen och fröken Linnerhielm bildade det aristokratiska elementet. Nyssnämnda fröken är af särskildt intresse, ty hon var syster till grefve Claës Fredriksson Horns hustru, och det var antagligen genom henne Anckarström blef bekant med sin blifvande medbrottsling i kungamordet. Det är äfven möjligt, att han hade träffat Horn, liksom kanske också Ribbing, hos mamsell Åberg, som hade många bekanta bland Stockholms eleganta kavaljerer och hvars rymliga hjärta nog räckte till äfven för de två grefliga, just ej som några dygdemönster kända kungamördarne.
Enligt en uppgift i J. G. Carléns upplaga af Bellmans skrifter skall också Bellman ha bott i huset vid Gamla Kungsholmsbrogatan och samtidigt med Anckarström. »Detta hus, där Bellman afled», skrifver nämligen Carlén, »finnes ännu (1861) kvar, men betydligt förändradt. Han hade sin bostad inne på gården, 2 trappor upp, och under honom bodde Anckarström. I en ännu för några år sedan befintlig trädgårdstäppa plägade Anckarström och Bellman träffas för att samspråka och röka sina morgonpipor, och därmed höllo de ut i den hjärtligaste förtrolighet, så länge de bodde under samma tak.» Uppgiften, som är föga sannolik redan på grund af de högst olika känslor för Gustaf
