III, som besjälade de två märkvärdiga männen, nämligen den enes fanatiska hat och den andres entusiastiska beundran, och hvilka säkerligen ej skulle medgifvit något umgänge och än mindre något vänskapsband dem emellan, är helt visst oriktig. Den bestyrkes nämligen ej af mantals- och taxeringslängdernas för de första åren af 1790-talet uppgifter, liksom ej heller af Bellmansforskningens upplysningar om skaldens materiella tillvaro. Då Bellman i juni år 1794, efter att på våren samma år ha varit bysatt för skuld, hos rådsturätten anhöll om att bli förklarad omyndig, bodde han nämligen i kapten Lindblads hus i Mäster Samuels gränd, och skulle han verkligen ha bott i huset vid Gamla Kungsholmsbrogatan, måste det således ha varit senare, eller efter höstflyttningen 1794 och under de få närmast följande månaderna till hans frånfälle i februari 1795, men alls icke under något af de år Anckarström i samma hus hade sin bostad. Carlén stöder sin uppgift på ett inbjudningskort till skaldens begrafning, hvartill samlingen skulle ske »i sorgehuset, Bourdillons vid Gamla Kungsholmsbrogatan», och det är ju en mycket bestämd och beaktansvärd uppgift, som bestyrker det ofvannämnda antagandet om flyttningen, allrahelst Bourdillons hus var identiskt med den förut omtalade skepparen Fernströms[1], men ej bevisar något om Bellmans och Anckarströms bekantskap och umgänge. Historien därom hör helt visst till diktens område.
På tal om Anckarströms bostad i Stockholm må ytterligare nämnas, att underrättelsen om hans andel i kungamordet måtte i huset ha verkat som en riktig
- ↑ Fabrikören August Bourdillon hade ägt huset före Fernström.
