skrifvelse från justitiekanslern af den 21 september anländt med förordnande, att målet skulle lagligen beifras, beslöt rådsturätten den 16 oktober, att Anckarström och Runeberg inom fyra veckor efter erhållen kallelse skulle åter inställa sig i Visby för att undergå rannsakning.
»I justitiekanslerns beslut ligger intet anmärkningsvärdt», skrifver professor Stavenow, »och det finnes ingen anledning att däri se någon förföljelse. Tidsomständigheterna gjorde det i högre grad än vanligt till en plikt att med omsorg följa dylika företeelser som de båda kända oppositionsmännens uppträdande på Gottland. När de anlände dit, var freden ännu oviss. Det pågående kriget med Ryssland hade under den gångna sommaren företett större växlingar och faror än under de föregående åren. Några veckor förut hade rikets hela flottmakt med landstigningstrupper och konungen ombord varit instängd i Viborgska viken och endast räddats ur en förtviflad belägenhet med förlust af en stor del af örlogsflottan, den glänsande segern vid Svensksund öfver ryska skärgårdsflottan hade väl något så när återställt jämvikten och framför allt höjt de svenska vapnens prestige, men på öppna sjön var ryska flottan efter Viborgska gatloppet afgjordt öfverlägsen, och Gottland, som saknade skärgård, var framför andra orter särskildt utsatt för ryska landstigningsplaner. Inom riket hade Anjalamyteriet, det danska infallet och riksdagen 1789 med dess våldsamma strider och omhvälfningar ytterligare upprört sinnena, och söndringarna mellan samhällsklasserna och de politiska partierna var större än någonsin. Ett uppträdande sådant som det, hvarför Anckarström och
