svenska kusten, framför allt till den isolerade och försvarslösa ön. Endast en nöjesresa kan under sådana förhållanden en dylik färd på en liten segelskuta under flera dagar i svår sjögång och rundt Gottlands nordkust till en aflägsen liten hamn på östkusten knappt hafva varit. Runeberg hade ju en plausibel förevändning för sitt besök, men Anckarström och Nordell skulle ’bese landtegendomar, som de ärnat köpa’. Nordell var dock ordinarie häradshöfding i en uppländsk domsaga och bunden vid denna provins genom sin ämbetsverksamhet; att döma af de upplysningar om hans enskilda förhållanden, som rättegångshandlingarna rörande kungamordet gifva, var han icke i besittning af någon privat förmögenhet. Att han verkligen haft för afsikt köpa en landtegendom på Gottland, har ej ens skenet af sannolikhet. Den Anckarströmska släkten var en uppländsk familj, och Anckarström själf var född och uppfödd i Uppland, hade därstädes sina släktingar och ungdomsminnen. Någon rimlig anledning att slå sig ned på den aflägsna ön är det svårt att finna. I alla händelser var tiden för ett besök därstädes i detta syfte synnerligen olämpligt vald.
Icke mindre märklig är de båda resandes ifver att både ombord på båten och omedelbart efter landstigningen förkunna sina politiska åsikter för hvem som ville höra, att utfara i smädelser mot konungen och skildra ställningen som så hopplös som möjligt inför oroliga, bekymrade och oerfarna sinnen.
Den sannolikaste förklaringen till till detta uppträdande är den, som man i regeringskretsarna, äfven efter rannsakningen, fasthöll, nämligen att här förelegat ett försök af några förbittrade oppositionsmän att
