fader vår och välsignelsen; hvarpå han steg upp, tog bägge prästerna i famn, kastade af sig surtouten, tog upp en hvit mössa utur fickan, satte den på sig och strök håret i nacken upp under densamma; hvarpå pastor Roos tog ett ärmkläde eller en långhalsduk och band för hans ögon, sägandes därvid, att detta mörker skulle snart förvandlas till det eviga och saliga ljuset, hvarvid han uppräckte bägge armarna högt till himmelen. Således färdig ledde de honom upp på själfva afrättsplatsen, behållandes därvid röda västen på sig, såsom den var ganska mycket urringad omkring halsen, lade honom ner, och sedan hufvudet var väl passadt på sin block och handen lagd på den andra, lutade sig pastor Roos ner, strök med sin hand öfver hans bara hals och sade: ’Dig är förvarad härlighetens krona’, hvartill han med tydlig och oförfärad röst svarade: ’Pris och ära vare dig herre Jesu innerlig!’ Då i detsamma mästermannen och rackaren skilde hufvudet och handen ifrån kroppen. Alla åsågo med största förundran hans stora frimodighet och synbara glädje.
Sedan han således legat en liten stund, kom rackaren med sina drängar upp, kastade ner bägge blockarne och vände om kroppen, så att den kom att ligga på ryggen och all den öfriga bloden kunde förrinna densamma. Häruppå gingo de ned på marken igen, togo sig frukost med bröd och brännvin, för att stärka sig till den magstarka förrättningen; återträdde så upp igen, då rackaren med еп stor knif ristade upp kroppen allt uppifrån halsen till midjan; hvarefter drängarna uttogo hjärtat, inälfvorna och det hemliga tinget, och lade allt detta uti en påse, som
