erkännande om Horns litterära förtjänster och ansåg honom kunna väljas längre fram. Hans militära karriär syntes också mycket lofvande. Till och med de sömnlösa nätternas sorg var förbi, sedan fadern år 1786 låtit honom gifta sig med den äldsta af de vackra systrarna Linnerhielm. Han lefde ett lyckligt familjelif på sitt gods Hufvudsta utanför Stockholm, som han såsom fideikommiss erhållit efter den förolyckade morbrodern.[1]
Riksdagen 1789 bildade vändpunkten i Claës Fredrik Horns lif. Påverkad af faderns oppositionella åsikter och förbittrad öfver hans inspärrning på Fredrikshof, greps han af ett oförsonligt hat mot konungen, upphörde att visa sig vid hofvet, tog afsked från sin militära anställning och trädde i förbindelse med dem bland oppositionen, som arbetade för en statshvälfning och till sist ej stodo främmande för Gustafs undanröjande. Att han härvid jämte sitt personliga hat skall, såsom emellanåt antagits, ha influerats af jakobinska tänkesätt eller beundran för de franska revolutionshjältarne, kan man på goda grunder betvifla. Sammansvärjningen mot Gustaf III hade en alltigenom aristokratisk läggning, och redan samtida författare förneka inflytandet af jakobinska sympatier. Visserligen skrifver hertiginnan Charlotte, att man måhända hade att söka upphofvet till mordet på längre håll och att »missnöjda svenskar utan tvifvel varit verktyg åt den fruktansvärda liga, som svurit alla konungar ett evigt
- ↑ Om Horns tillvaro på Hufvudsta, särskildt under den sista tiden före mordet, och hans bekantskap med Anckarström har C. Wallis lämnat några intressanta upplysningar i kalendern Nornan 1891.
