hat, nämligen dessa slags jesuiter, som för närvarande under namn af jakobiner härska uti Frankrike;» men som motvikt häremot anföres följande uttalande af en ansedd fransk författare:[1] »Man frågade sig, om det verkligen var de franska upprorsmännen, som satt vapnet i hand på mördaren? En otrolig beskyllning, liksom det ej varit nog med tvenne utaf offret utförda statskupper 1772 och 1789, liksom det ej var tillräckligt med det oerhörda agg, som hystes af den på en gång bedragna och krossade svenska adeln, för att förklara denna händelse! Det enda samband, som kunde förefinnas mellan Anckarströms liga och den franska jakobinhärden, är törhända smittan utaf våldsamheten uti vårt land, som skulle kunnat ända till brottslighet uppegga vissa aristokratiska hämndkänslor i Sverige.»
Att emellertid något om sammansvärjningen och mordanslaget mot konungen varit genom franska agenter bekant i Paris och där omfattades med glädje och belåtenhet, torde däremot ej kunna bestridas. Sålunda berättas från fullt tillförlitligt håll[2], att baron Taube erhållit ett bref från Strassburg, hvari bland annat meddelas, att en från Stockholm resande och i nyssnämnda stad den 7 mars sig uppehållande fransman uppgifvit, att Frankrike inom månadens slut skulle vara befriadt från sin värste och djärfvaste fiende, d. v. s. konungen af Sverige, och Ehrenström skrifver:[3]
- ↑ Feuillet des Conches, Louis XVI et Marie Antoinette. V. Sid. 405.
- ↑ Bref från prinsessan Sophia Albertina till friherrinnan Ehrencrona, meddeladt i hertiginnans dagbok, 3:dje delen, sid. 445.
- ↑ Historiska anteckningar. I, sid. 379.
