(taget efter mormodern, som tillhörde den bekanta Stockholmssläkten C.) köpte och bosatte sig på egendomen Skovlunde nära Hirschholm och snart tycks ha funnit sig bra till rätta. Hans hustru och makarnas äldsta dotter Anna Regina Charlotta kommo snart efter, och medan den år 1791 födde sonen Claës Fredrik stannade hos farfadern och efter dennes död 1796 uppfostrades af släktingar i Sverige, ökades familjen under landsflykten med två döttrar, hvarjämte äfven grefvinnans syster Petronella Catharina Linnerhielm slöt sig till densamma och stannade i Danmark.
Fredrik Claësson hade emellertid alltför mycket kvar af Claës Fredrik Horns lifliga och sällskapliga natur för att kunna föra ett obemärkt lif på det undangömda och idylliska Skovlunde. Det blef snart bekant hvilka de intressanta främlingarna voro, och det dröjde ej länge förrän den vackre och elegante svensken och hans behagliga följeslagarinnor blefvo föremål för välvillig uppmärksamhet. Redan året efter sin bosättning i Danmark hade Horn, som då han jämte sina olyckskamrater först anlände till Köpenhamn af populacen hälsats med stenkastning och skällsord, försäkrat sig om den danska regeringens med grefve Bernstorff i spetsen beskydd, och genom en beundrande inskrift på franska språket på Fredrik V:s monument i Marienlyst hade han icke blott öfvertygat danska konungafamiljen om, att han ej vidare var farlig som kungamördare, utan äfven vunnit insteg i Köpenhamns litterära kretser. Medlemmar af dessa gjorde tidt och ofta besök på Skovlunde, hvarom Horn ej försummade att med tillfredsställelse underrätta Reuterholm, och bland de både intressanta och nyttiga bekantskaper, han
