for hvem saa rigt og saa reent et Væld her aabnede sig med eet. Ogsaa finder man, ikke længe efter at dette Kiændskab var gjort, i Tilskueren for dette Efteraar, »Svalerne» af Grev Horn, fordanskede efter et Manuskript, jeg af Horn havde faaet, med en Indledning, fuld af min daværende skiønne Drøm om et litterarisk og politisk Broderbaand mellem Nordens Trillingfolk.»
Rahbeks sålunda mycket fördelaktiga och utan tvifvel i flera afseenden berättigade tankar om Horns begåfning och kunskaper delades tydligen särskildt beträffande hans militära duglighet af grefve Bernstorff, ty då engelska flottan år 1801 hotade Danmark, anmodades Horn att deltaga i ordnandet af det danska kustförsvaret. Detta hedrande uppdrag skulle emellertid ej bli af lång varaktighet. Redan förut hade den uppmärksamhet och uppmuntran, som Horn vunnit i Danmark, väckt förargelse i Sverige, och då nu Gustaf IV Adolf i Helsingborg sammanträffade med danske kronprinsen för underhandlingar om gemensamma försvarsåtgärder, lät han förstå, att den danska regeringens förtroende för en svensk kungamördare föreföll honom misstänkt. Följden blef att Horn förständigades att omedelbart lämna Danmark, och därmed var den idylliska tillvaron på Skovlunde och de med den förbundna förhoppningarna grusade. Med sin familj begaf sig den först nu riktigt biltoge till Lybeck och tillbragte de följande åren dels där, dels på andra orter i Nordtyskland, under förhållanden, som blifvit föga kända, men säkerligen voro både bekymmersamma och äfventyrliga. Det berättas sålunda, hur han måst bidraga till sitt och de sinas uppehälle genom att ge lektioner i franska och engelska språken, och hur han,
