då fransmännen eröfrat Lybeck, blifvit på Napoleons befallning fängslad, men efter undersökning af hans papper frigifven af marskalk Davout. När sedan Bernadotte beredde sig att på Napoleons order med en armé landstiga i Skåne, skall Horn ha trädt i förbindelse med honom och lämnat värdefulla upplysningar om sitt fosterland och dess militära förhållanden. Då fransmännens företag hade till syftemål Sveriges kväsande och styckning, må det förvåna att Horn, som för sina tjänster lär ha erhållit ersättning eller belöning af den franska marskalken, ville vara behjälplig; men än mer förvånande är det, att finna hur han sedermera, då Bernadotte blifvit svensk kronprins, bestormade honom och den svenska regeringen med böneskrifter om fortfarande understöd, under framhållande af att hans medverkan afsett fosterlandets väl och nytta.
Efter att år 1813 ha erhållit tillstånd att återkomma till Danmark, där han nu också efter någon tid erhöll naturalisation och medborgarrätt samt återtog sitt gamla släktnamn, bosatte han sig i Köpenhamn och blef ånyo mottagen och omhuldad i dess litterära kretsar. »Han återfann sin gamla klick af beundrare», skrifver sålunda Lamm, »men på den yngre generationen hade titeln konungamördare tydligen ej samma trollkraft. Oehlenschläger, som träffat honom i Rahbeks hem, uttalar visserligen sin förvåning öfver hans bildning och talanger och tecknar med intresse hans ståtliga diplomatapparition, den slanka, resliga gestalten, örnnäsan och de stora, svärmiska ögonen. Men han varsnar också något förkommet och brutet hos honom och anar inre lyten: ’Visselig maa der være noget Skiævt i den Natur og en Mangel af høiere
