surdegen, det Gustavianska anhanget, så fritt spelrum, at vi andra olycksoffer (som dock, inför den allvetande Guden sagdt, midt i vår brottslighet, med Fosterlandet mente väl och kanske bättre än de fläste, som först upäggade och sedan fördömde oss) vi få knapt låf at existera på Jordens yta; åtminstone göres alt för at dräpa vår moraliska existence och hindra våra möjligtvis goda egenskaper att komma i ljuset. — Och alt detta ännu efter 24 års mellansvalg af tid och Öden!!; När ville man då uphöra at förfölja, åtminstone at beljuga mig? Jag underkastar mig at förklaras fågelfri på hela jordklotet, om någon kan bevisa, at jag i 24 års tid, directe eller indirecte befattat mig med Politik, hvarken som Författare eller Rådgifvare eller Värktyg.
Eders Excellens täckes gunstigt förlåta det långa och ledsnande i denna skrifvelse. Men det finnes ingen, til hvilken jag kunde vända mig med mera hopp om behjertande och kraftig åtgärd til sanningens framställande.
Jag hade icke fallit Eders Excellens besvärlig med detta andragande, om salig grefve Bernstorff hade lefvat. Jag är stållt öfver at drista säga, det denna allmänt högacktade man, som til punkt och prick kände hela forna ställningen i Sverige, och som lika fullständigt kände mina tänkesätt samt just på den grunden hedrade mig med utmärkt välvilja, hvaraf jag, som en dyrbar skatt ännu conserverar hans egenhändiga bevis, till upvägande tröst emot deras dommar, som icke voro värde at lösa denna mannens sko-rem. I synnerhet nu, sedan jag vunnit dansk infödds-rätt, är jag öfvertygad at han, med samma empressement och
