Horns son, Claës Fredrik d. y., ägnade sig först åt den militära banan och blef ryttmästare vid Lifregementets husarer, men utnämndes 1843 till landshöfding i Stockholms län. Han hade ärft faderns begåfning men äfven oroliga och hetsiga lynne. Mycket bemärkt och framträdande i 1820—40-talens riksdagsstrider, tillhörde han först den liberala oppositionen, men öfvergick vid 1840—41 års riksdag till de konservativa och blef med anledning häraf föremål för häftiga angrepp i pressen och bullersamma opinionsyttringar af Stockholmspöbeln. Som landshöfding gjorde han sig känd för egenmäktighet och blef 1849 på grund af tjänstefel entledigad. Han dog 1865, och med hans son, kaptenlöjtnanten i flottan Christer, som kallad Pirre Horn länge var bosatt i Paris och där intog en bemärkt ställning i främlingskolonien och konstnärskretsarne, utslocknade 1899 Claës Fredriks gren af grefliga ätten Horn af Åminne.
⁎
Nyårsdagen år 1787 firades af konung Gustaf och hans hof efter ett program, som visade, att nöjeslusten ännu fortlefde oförminskad i kungaborgen och ej skydde några ansträngningar för sitt tillfredsställande. Först hölls nämligen den vanliga nyårs- och lyckönskningscouren, därpå var slädparti anordnadt till Ulriksdal, så följde efter dinern både svensk och fransk teaterföreställning och till sist gafs galasupé och bal. Af alla afdelningarna i programmet tycks slädpartiet ha varit den mest uppmärksammade, icke blott därför att det gaf äfven allmänheten ett tillfälle till ögonfägnad, utan
