långvariga dagsarbetet, men också arbeta de under den tvenne gånger hvarje dag dem besökande konungens ögon och för friska penningar. Under konungens frånvaro i Carlskrona — där stora flottan utrustades — for hertig Fredrik två gånger om dagen förbi mina fönster, för att på lika sätt vaka öfver arbetets drift. Ofta höres menighetens glädjeskri vid dessa besök. Dagligen lästes nya kungörelser, hörande till utredningen, och den 12 majus var utsatt i papperen till stora lägrets öppnande på Gärdet, och den 12 på aftonen intågade i detsamma Lifkompaniet och Lifregementet, som konungen i egen person mottog vid Haga.»
Härefter följer redogörelse för de öfriga regementenas intåg, för besättandet af de högre befälsposterna, för utnämningarna af hofpredikanten grefve von Schwerin till fältprost, af lifmedikus Salomon Brodén till förste fältmedikus och af öfverdirektör Théel till förste fältkirurg o. s. v., och därefter omtalar Gjörwell hur excellensen, grefve Johan Gabriel Oxenstierna var sysselsatt med affattandet af ett manifest, som med åberopande af fredstraktaten i Stolbova 1617 och senare traktater hade till syfte att visa det berättigade i Rysslands uteslutande från Östersjön. Så långt gingo nämligen förhoppningarna, och om den roll, man väntade att konungen skulle spela vid deras förverkligande, vittnar Gjörwells slutord i det citerade brefvet: »Allt sedan revolutionen 1772 har jag ej sett så mycket lif eller hört så många välsignelser öfver Gustaf, den bäste kung som Sverige äger, som nu sedan den 23 maj.»
Den sålunda rådande krigsifvern erhåller ytterligare belysning i en några dagar senare eller den 27 juni
