också med anledning af en versifierad skildring, som under de närmaste dagarna och veckorna, ja länge efteråt cirkulerade i hofkretsarna och lifligt kommenterades på grund af sitt ganska elaka innehåll. »Visan om slädpartiet»[1], som med all sannolikhet var författad af fru Anne Charlotte Schröderheim, f. Stapelmohr, den kvicke Elis’ lika kvicka och sarkastiska maka, är nämligen nästan en smädedikt, hvari flera af hofvets bemärkta medlemmar omtalas och förlöjligas. Som exempel härpå och som ett vittnesbörd om tonen i äfven de högsta sällskapskretsarna må anföras följande brottstycken, som för öfrigt äro af särskildt intresse med hänsyn till ett par af de i dem omnämnda och till kungamordshistorien hörande personer:
Nå, den Kungen han vet lefva
och från sorger göra fri,
tänk han bjudit Gamla Eva
också med på slädpartie.
Själf till dans han inviterar,
hedrar på allt möjligt sätt.
Glädjen gumman så regerar,
att hon knappt kan hälla tätt!
Liksom Venus i sin snäcka,
då hon uppå böljan far
med Fanfan, den lilla täcka,
som man för Adonis tar.
»Gamla Eva» var grefvinnan Eva Helena Ribbing, född Löwen, en af den gustavianska tidens för
- ↑ I sin helhet publicerad af förf. i Förgät mig ej’s julnummer år 1912 efter två i Wernerska biblioteket förvarade afskrifter.
