skönhet och behag, liksom äfven för godt hufvud, mest omtalade damer, vid denna tid blott fyrtiofyra år gammal, hvadan redan i beteckningen »gumman» ligger en elakhet. »Fanfan» var hennes son Adolf Ludvig, den inom ett par år så omtalade oppositionsmannen, hvars inblandning i kungamordet väl ingen nu kunde ana vid anblicken af den med Adonis jämförde kavaljern.
Men människor växlade lika rikt som stämningar under tjusarkonungens regering, och af den vackra och glada Eva Löwen, som en gång enligt skvallerkrönikan skall ha varit föremål för den dock erotiskt indifferente kung Gustafs ömma låga, hade blifvit en intrigant och missnöjd matrona, som var illa anskrifven vid hofvet och »sade tusende sarkasmer mot både hof och etikett». Hennes son hade uppfostrats i änkedrottning Lovisa Ulrikas hof, hvarest hans fader riksrådet, grefve Fredrik Ribbing fungerade som öfverstemarskalk, och där hade han under den långvariga brytningen mellan henne och konungen insupit allt för djupa antipatier mot den senare för att med någon större ifver begagna de framtidsutsikter, hvilka stodo honom liksom andra högättade och begåfvade unga män till buds. Möjligen skulle han dock, vacker och kvick som han var, ha hamnat i kungens krets, om ej omständigheterna hade fört honom till oppositionens led och personliga anledningar alstrat ett bittert hat mot konungen.
Adolf Ludvig Ribbing ägde många och stora förutsättningar för en lysande bana. Förnäm börd, mäktiga relationer, ett ovanligt fördelaktigt utseende voro hos honom förenade med godt hufvud och vaken intelligens, utbildade under de gynnsammaste förhållanden, som stodo en yngling af hans samhällsklass
