på den tiden till buds. Lovisa Ulrikas hof åtnjöt anseende som en god skola för lefnadsvett, de första grunderna för sin militära bana, som han enligt sin släkts traditioner och seden bland unga adelsmän valde till lefnadskall, lade han vid kadettskolan i Berlin, hvarpå han efter hemkomsten blef fänrik vid Lifgardet. Redan vid 17 års ålder ingick han i fransk krigstjänst och deltog i ett par af amiralen grefve d’Estaings expeditioner till Västindien och Spanien. Därefter stannade han några år i Frankrike, »för att vinna vidare kunskap och erfarenhet i krigstjänsten och dymedelst göra sig skicklig till rikets tjänst», gjorde garnisonstjänst i åtskilliga städer och vann genom Axel von Fersens bemedling inträde vid franska hofvet och blef föreställd för Marie Antoinette. Då han år 1785 återkom till Stockholm och som löjtnant började sin tjänstgöring vid gardet, hade han således fått se sig vida omkring i världen och förvärfvat den belefvenhet och världsvana, som stodo i så hög kurs vid Gustaf III:s hof; men själfständig och stolt, försmådde han att eftersträfva konungens gunst. Därtill kom att hans moders ställning till konungen under hans frånvaro utomlands från den forna bevågenheten förändrats till ett tillstånd, där den kungliga nådens solsken visserligen ibland lyste, men gråväder var det vanliga, och att grefvinnan knutit en intim förbindelse med den framstående oppositionsmannen baron Gustaf Maclean, med hvilken hon längre fram ingick äktenskap och hvars politiska åsikter ej förfelade att göra intryck på hennes med honom i bästa samförstånd lefvande son.
Det fanns sålunda många faktorer, som verkade
