för Ribbings anslutning till den adliga oppositionen, och år 1788 i februari inträffade en tilldragelse, som skulle bestämma honom att taga steget fullt ut och äfven blifva af afgörande betydelse för hans framtid. Efter hemkomsten från utlandet hade han förälskat sig i Charlotta Eleonora De Geer, och frieriet upptogs med tillmötesgående såväl af den unga damen själf, hvilken skildras som synnerligen vacker och älsklig, som af hennes fader baron Carl De Geer, den kände oppositionsmannen, hvilken dock önskade sakens uppskjutande till dess dottern uppnått tjugo år. När den tiden nalkades, grusades emellertid Ribbings förhoppningar. Partiet var oafsedt andra synpunkter i ekonomiskt hänseende särdeles förmånligt, ty De Geer ansågs som Sveriges rikaste man, och konungen ställde om att det blef hans gunstling baron Hans Henrik von Essen och icke Ribbing, som blef den lycklige. Afgörandet medförde en duell mellan de två rivalerna, som väckte oerhördt uppseende och hos Ribbing alstrade ett oförsonligt hat mot konungen,
Bland de många relationerna af historien må här anföras gamle Fersens[1], som oafsedt den målande skildring, den lämnar af själfva duellen, belyser dennas förspel och skänker ett intressant bidrag till kännedomen om den vid detta tillfälle på goda grunder missnöjde och förbittrade Ribbings karakter:
»Grefve Ribbing, af behagligt utseende, väl växt, med utmärkta förståndsgåfvor, men af hetsigt sinnelag, friade till kammarherren baron Carl De Geers dotter af 18 års ålder. Jämte en ansenlig ärfd
- ↑ Historiska skrifter; VII, sid. 10 o. f.
