frimodigt räcka halsen under bilan, men intill sista andedräkten, så länge en varm blodsdroppa lifvar detta hjärta, ämnar jag yrka på rättvisans och lagens helgd, på svenska medborgares frihet; därföre tillstyrker jag, mina herrar, att vi hos k. maj:t med en stark deputation af 48 personer, i djupaste underdånighet anhålla om våra fängslade medbröders frihet. Fåfängt lärer blifva, mina herrar, att uppehålla oss med efterfrågan af deras brott. Huru skulle dessa redeliga hedersmännen befinnas skyldige till sådant? Hvem förde väl en vördnadsvärdare vandel, hvem hyste mera aktning för lagen, hvem uppfyllde bättre alla medborgerliga skyldigheter och lyste af mera dygder än riksrådet Fersen? Hvem kan skryta af mera allmänt förtroende, mera högaktning och kärlek, både i sin ort och af alla dem, som känna honom än Claës Frietzcky? Åt hvilken värdigare och förståndigare kan ridderskapet och adeln anförtro sina göromåls och tals upptecknande, sina protokolls förande, sina akter, sitt intresse och sin heders bevakande än Bungencrona? Den värde general Horn, Stierneld och Maklerarne, mina vänner, när andades de för annat, när tecknades hela deras lefnadslopp af annat än tro, ära och redlighet, förenta med den strängaste laglydnad? Och dessa, för att förbigå flera andra, som lyckan ej unnat mig så noga lära känna, dessa skola vara brottsliga, dessa skulle förtjänt att utan rannsakning och dom fängslas, ryckas ur hustrurs, barns och vänners armar, utestängas från våra rådplägningar, dem de ständigt som värdige, nitiske och erfarne medborgare upplyst. Ack, mina herrar, äro de brottsliga, hvart har då obrottsligheten flyktat? Jag för min del erkänner mig då af hjärtat brottslig med, jag som så väl som flera andra ständigt deltagit i deras tänkesätt, ja, äro de brottsliga, så finnes ingen oskuld mera på riddarhuset, om ej tilläfventyrs hos de herrar och ledamöter, som med sina namn bestyrkt landtmarskalkens klagoskrift mot hela vårt stånd, och en sådan oskuld kan aldrig blifva min.
Konungens värsta fiender, mina herrar, elaka och emot honom värst sinnade rådgifvare och rapportörer, föra ibland den styrande bakom ljuset och bedraga honom. Sådan är mänsklighetens lott, från hvilken ingen krona befrias; dessa vårt släktes missfoster, medborgares förtryckare och folkets iglar, höra illa, berätta värre och tillstyrka allrasämst.
Men oss tillhörer det, oss det första ståndet i riket, ett
