Hoppa till innehållet

Sida:Konung och adel 1914.djvu/232

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

högaktansvärdt och af sin konung städse högaktadt stånd, att inför det kongl. majestätet tala sanning och frihetens språk, bevisa att tronen aldrig kan vara säkrare grundad än på undersâtares kärlek. Upplysen om våra fängslade medbröders oskuld, yrka på deras frihet och gå alla í borgen för dem.“


Ungefär samtidigt med detta anförande inlämnade Ribbing ansökan om afsked från sin militära tjänst och gaf sålunda äfven ett mera personligt eller privat uttryck åt sin oppositionella ställning. Hädanefter tillhör han också konungens hätskaste motståndare, men låter jämförelsevis litet tala om sig förrän slutakten nalkas. Han tyckes mest ha vistats på moderns egendom Sjöholm i Södermanland, men år 1790 uppehöll han sig någon tid i Göteborg, där han enligt en uppgift af N. von Jacobsson[1] skall ha ägnat Christina Hall, en af rike Halls döttrar, som sedan blef gift med amiralen grefve Claës Adam Wachtmeister, sin hyllning. I slutet af år 1791 vistas han i Stockholm, och det var väl då, som den mångomtalade episoden inträffade med hans uppträdande i röd frack eller väst vid ett möte med konungen, för att passa in med sibyllan Arfwidssons varning, och till omväxling med den nu med full fart arbetande konspirationens allvarligare uppgifter. Om Ribbings andel i sammansvärjningen ha icke blott de samtida memoarskrifvarne omtalat, utan

  1. A. Arfwidsson, Konungamördaren Ribbing och hans moder. — Ny Illustrerad Tidning. 1895.
    Utförligare och säkerligen tillförlitligare bidrag till kännedomen om Ribbing än de i denna uppsats, på dagboksanteckningar af v. J. stödda meddelandena ha lämnats af C. Wallis i en artikelserie i nyssnämnda tidning för 1891 och af E. Tegnér i Ur Adolf Ludvig Ribbings papper, Svensk historisk tidskrift, 1892.
202