Hoppa till innehållet

Sida:Konung och adel 1914.djvu/238

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

uttalade sympatier för den olyckliga Marie Antoinette väckte terroristernas misstankar. Han fann rådligast att lämna den bloddrypande staden och begaf sig med en genom anblicken af skräckväldets utsväfningar väsentligt förändrad uppfattning om revolutionen till Schweiz, där han uppsökte och blef väl emottagen af dennas bittra och energiska fiende m:me de Staël. Neckers snillrika dotter hade slagit upp sina bopålar i Coppet, där hon utöfvade en storartad välgörenhet bland de franska emigranterna, och mellan henne och hennes vackre gäst, som hon gaf benämningen »le beau régicide», knöts en varm vänskap, som snart öfvergick till kärlek. Det var nog ej vare sig det första eller sista erotiska snedsprånget, som den obetydlige baron Staëls temperamentsfulla maka gjorde sig skyldig till, men det tycks ha varit af djupare art än de öfriga, ty hennes talrika bref till Ribbing betecknas som det bästa och lidelsefullaste, »Corinnes» författarinna skrifvit[1]. De brefven skrefvos under en lång följd af år och började sedan hennes älskare redan i oktober lämnat Schweiz och i sin moders och Macleans sällskap begifvit sig till Danmark. Här köpte han med den sistnämndes bistånd egendomen Aldershvile ett par mil från Köpenhamn och förde under namnet Fredriksson en landtmans lugna och lyckliga tillvaro, som dock ej skulle bli af lång varaktighet. Af okända anledningar blef nämligen den danska idyllen snart slut, och 1796 träffas Ribbing åter i Paris, där han som monsieur de Leuven (efter moderns släktnamn Löwen) visade sig i den eleganta världens salonger, återknöt förbindelsen med m:me

  1. Wallis a. a.
208