obetydlig släkt, som emellertid snart genom flera sina medlemmar på ett lysande sätt försvarade sin plats på riddarhuset. Carl Fredriks äldste farbroder var nämligen Augustin Ehrensvärd, den ryktbare fältmarskalken, grundläggaren af Sveaborg och arméns flotta, hans kusin den snillrike, nästan lika ryktbare general-amiralen Carl August, och bland hans halfsyskon, barn i faderns första äktenskap med en fröken Gyllengranat, märktes den bekante memoarskrifvaren, Gustaf III:s förste teaterchef, sedermera envoyén i Berlin Gustaf Johan. På mödernesidan, inom den vittra Gyllenborgska släkten, var skalden Gustaf Fredrik hans morbroder och Fredrik, till sist justitiestatsminister och en af rikets herrar, hans kusin, och bland sysslingarna på mödernet märktes Johan Gabriel Oxenstierna, skalden och excellensen.
Den unge Carl Fredrik hade sålunda, då han efter att ha tillbragt sin barndom och de första ynglingaåren i Lovisa Ulrikas hof, där hans faster Catharina Wilhelmina, gift med hofmarskalken Sten Abraham Piper, var statsfru, trädde ut i lifvet, ej blott goda och fina familjerelationer utan äfven en fond af anlag och intryck, som säkerligen voro bestämmande för hans intressen och utveckling. Följande fädernesläktens traditioner valde han emellertid som lifskall den militära banan, inom fortifikationen och artillerivapnet, men ägnade sig därjämte åt litterära värf och sysselsättningar med en ifver, som anstod Gyllenborgarnas frände, men skulle förvånat, om den ej vore så typisk för tidehvarfvet äfven bland unga aristokratiska officerare. Huruvida Carl Fredrik Ehrensvärd i likhet med Claës Fredrik Horn icke blott var vitterlekare utan äfven skald, ha vi ej lyckats utröna, men det är
