Gabriel Eurén, den ifrige brikollisten Christoffer Humble, den olycklige skalden Pehr Enbom, förevigad i Leopolds »Pehr Enebom, Pehr Enebom», den framstående kemisten Carl Axel Arrhenius m. fl.
Ehrensvärd skall ha varit en af de mest nitiska medlemmarne i sällskapet, och att han högt skattade dettas verksamhet, framgår däraf att han som devis på sitt exlibris använde dess namn »Ära och frihet». Det är också möjligt, att han af dess troligen ganska ungdomligt öfverspända syften och förhandlingar — flertalet af ledamöterna befunno sig liksom han själf i tjugoårsåldern — tog bestämmande intryck för framtiden, intryck, som sedermera i afseende på ära och frihet utvecklades och skärptes inom artilleriets officerskår, där oppositionen mot konungen räknade många anhängare. Visst är, att Ehrensvärd, sedan missnöjet och bitterheten mot Gustaf samlats i sträfvandena för en eventuellt våldsam statshvälfning, villigt lyssnade till Pechlins och de öfriga ledarnes förslag och planer, medan han däremot ej var direkt invecklad i anslaget mot konungens lif och sålunda, när allt var öfver, drabbades af ett oerhördt hårdt straff. Hans brott bestod i själfva verket endast däri, att han hade lofvat Lilliehorn, att underrätta honom om konungens död samt vara redo att emottaga order af sin förman major Hartmansdorff om hvad som borde i militärt hänseende eller af artilleriet göras, om attentatet hade lyckats.
Af Ehrensvärds egen, flera år efteråt i en skrifvelse till danska kronprinsen, sedermera konung Fredrik VI lämnade framställning, om hvars sanningsenlighet intet tvifvel kan råda, framgår detta med full klarhet, och det bestyrkes äfven af Ribbings visserligen för
