och den bedröfvade hertiginnan. Han steg därefter i en slup, som roddes längs Skeppsbron, hvarest en mängd folk af alla stånd och åldrar under tårar och välsignelser önskade en lycklig resa. Konungen steg ombord på sitt vanliga reseskepp Amphion och hertig Fredrik på jakten Esplendian, båda till ankars under kastellet.» — Prinsessan Sophia Albertina, som några timmar senare återkom till Stockholm från Quedlinburg, där hon vistats sedan hösten 1787, skyndade att begifva sig ombord på Amphion för att säga konungen farväl. Det var emellertid god tid, ty först midsommardagen på kvällen, då vinden blef gynnsam, kunde konungen afsegla österut. Den 1 juli passerades Hangö, och följande dag skedde ankomsten till Helsingfors, där konungen emottog underrättelse om de i Savolaks började fientligheterna och om ryssarnas härjningar i Karelen.
Beträffande de sistnämnda gingo rykten, att de föröfvades af i ryska dräkter förklädda svenskar, som chefen för Savolaksbrigaden öfverste Hastfehr med konungens goda minne utsände för att inbilla befolkningen i gränstrakterna, att det var ryssarna som bröto freden. Dessa rykten torde emellertid få skrifvas på den mot konungen rådande oviljan; men däremot lär det ej kunna förnekas, att Hastfehr på annat sätt hade gått konungens önskningar till mötes i afseende på krigsutbrottet. Han hade nämligen haft del i de förut nämnda depescherna om ryssarnas rustningar och infall öfver gränsen, och när han längre fram såsom delaktig i de förrädiska officerarnas stämplingar ställdes inför rätta och blef dömd till halshuggning, slapp han undan med tjänstens förlust, hvartill väl bidrog hans förnäma
