måste tänka, att det var endast ryska nationens mänsklighet, Sverige har att tacka för att mord, brand och förödelse icke öfvergått landet, och ehuru den gräns, svenska trupperna betäckte, var tillbörligen bevakad, vore det likväl osäkert, huruvida Hastfehr kunde skydda Savolaks för ryssarnas inbrott, och i händelse han skulle vika för antalet, vore hela landet öppet och hade intet annat än de segrandes ädelmod och mänsklighet att lita på.
I betraktande af denna ohyggliga men sanna målning hade undertecknarne börjat besinna, att de ej voro blott krigare utan äfven medborgare; kärleken till fäderneslandet och den trohet, de svurit konungen, hade tvungit dem att vända sig till kejsarinnan och försäkra henne om nationens tänkesätt. De hade ansett det vara redlige svenske män värdigt att öppna medel till negociation mellan två krönta hufvuden, hvilket de trott sig kunna göra bättre än någon utländsk makt, emedan de, med uppoffrande eller åtminstone äfventyrande af egna fördelar, endast rådfrågat kärleken till fosterlandet och troheten mot konungen. I hvad de en gång börjat ville de äfven fortfara och förbundo sig därför med full lit till den Höga lefvande Guden, som såg renheten af deras afsikter, i Hans Heliga Namn och vid sin egen heder, att med uppoffrande af lif, blod och egendom söka afvärja de olyckor, som hotade fäderneslandet, äfvensom de medels denna deklaration med samma heliga ed sins emellan afslöto det fastaste förbund och stallbroderskap för att råda, hjälpa och bispringa hvarandra uti alla de mål, som med allmän eller enskild säkerhet hade gemenskap, och i händelse hennes kejserliga majestät icke ville bekväma sig till
