en för nationen hederlig fred, ansågo sig undertecknarne från den stunden hvar och en personligen anfallne och förpliktade sig att icke lefvande nedlägga vapnen, innan fäderneslandet blifvit satt i fred, ro och säkerhet.»
Deklarationen, som i strid med från andra håll framställda åsikter enligt Tigerstedts utredning är den egentliga Anjala-förbundsskriften, utskrefs i tre exemplar, nämligen ett för konungens räkning, ett för att cirkulera bland Anjala-arméns officerare och det tredje för att skickas till Hastfehr. Det förstnämnda, dateradt den 12 augusti, afsändes ej med någon adjutant utan med vanlig bondpost och var ej undertecknadt, men åtföljdes af ett af general Armfelt i förbundets namn affattadt bref. Å det bland armén cirkulerande exemplaret fortgick samlandet af underskrifter något öfver en vecka, och var handlingen slutligen undertecknad af 113 personer, af hvilka dock kaptenen vid Tavastehus regemente C. G. Toll och sannolikt äfven öfversten vid Björneborgs regemente Jakob Carl Gripenberg vid närmare betänkande utströko sina namn. De återstående voro general Armfelt, 36 officerare vid Björneborgs regemente, 32 vid Åbo läns regemente, 22 vid Nylands dragoner, 10 vid Tavastehus läns regemente, 5 vid k. artilleribataljonen, 4 vid Kymmenegårds eller Elimä bataljon och 1 vid Karelska dragonerna. De märkligaste bland undertecknarne och de egentliga ledarne af konspirationen, som blifvit vida bekant under benämningen Anjala-förbundet, voro de förutnämnda Hästesko, von Otter, Montgomery, Enehielm, von Kothen och Klingspor samt vidare den som framstående militär men äfven för sitt häftiga lynne kände öfversten grefve Olof Vilhelm Leijonstedt. Klick och von Törne räknades
