konungens dyra person, vill göra försök att inskränka hans helgade rättigheter och börjar ånyo spöka med dina för hela den bildade världen förhatliga riksdagshvälfningar. Ser du ej att du är upprorisk? Ser du ej att du är förrädisk? Kära fosterbygd, hvarför hafver du klädt, hvarför hafver du födt, hvarför hafver du lönt dessa? Jo, för att bibehålla lugn inom och försvar utom rikets gränser, men ej för att vanvörda den mildaste och bäste af konungar, ohörsamma dess befallningar och vilja på ett trotsande och högmodigt sätt härska och tyrannisera mesta och nyttigaste delen af medborgare?
Du fega och föraktliga del af Svea medborgare, hvad har du för skäl till dina missnöjen?»
Det var emellertid icke blott adelns vanliga antagonister och fiender, som i skrift och tal yttrade sin för öfrigt mycket berättigade förtrytelse öfver de pliktförgätna officerarnes uppförande och Anjalamännens förrädiska handlingssätt. Äfven inom oppositionen funnos många som ogillade desamma, och hertiginnan Charlotte, hvilken, medan hennes gemål intog en vacklande hållning, i likhet med prins Fredrik Adolf och prinsessan Sophia Albertina ingalunda beundrade Gustafs politik och särskildt ogillade kriget, klandrar dem flerstädes i sin dagbok.
Emellertid fick man efter konungens återkomst till Stockholm annat att tänka på än den tills vidare undanskjutna Anjala-frågan. Medan uppmärksamheten på de finska angelägenheterna trädde i bakgrunden, intresserade man sig nämligen inom de högsta kretsarna i Stockholm i främsta rummet för frågan om konungen skulle besluta sig för fred och riksdag, hvartill han i
