Redan den 28 april upplöste så konungen riksdagen, sedan han förut återgifvit de fängslade oppositionsmännen deras frihet, med undantag af baron Stierneld och öfverste Almfelt. Mot dessa, hvilka i början af mars jämte direktör Frietzcky för att lämna plats å de från Finland anlända Anjalamännen blifvit förflyttade från Fredrikshof till Drottningholm, hyste konungen ett särskildt agg, och den förstnämnda fördes till Carlstens, den sistnämnda till Varbergs fästning. Anledningen till Gustafs ovilja mot Almfelt torde ha varit af blott politisk art, medan den mot Stierneld var äfven personlig. En sägen att den skulle ha berott på en spådom af mamsell Arfvidsson, den ryktbara spåkvinnan, hafva vi ej funnit någon bekräftelse på, men däremot berättar Hamilton, att den haft samband med Stiernelds påstådda härstamning från Vasaätten.
»Konungens agg härledde sig», skrifver sålunda den med hofinteriörerna förtrogna skildraren, »från ett kitsligt svar, som Stierneld för längre tid tillbaka skulle hafva gifvit konungen rörande sin ätt, den han påstod direkt nedstiga från Erik XIV genom dess son med Catharina Månsdotter. Från Polen, dit denne prins flytt, hade hans efterkommande i konung Carl XII:s tid återkommit till Sverige och blifvit introducerade på riddarhuset under namnet Stierneld. Dessa uppgifter påstod nämnda släkt sig kunna dokumentera. Vid en frukost, som Stierneld låtit tillställa på Ulriksdal i kungliga rummen under hofvets frånvaro, blef han öfverrumplad af konungen, som häröfver förklarade sitt missnöje. Stierneld svarade blott, att en slump, ett öde, deciderat dem emellan, hvem som hade största rättigheten till dessa rummen. Detta i sig själf
