kaptenen Lars Reinhold Glansenstierna och kornetten Didrik Adolf von Essen. De dömdes att mista lif, ära och gods och, sedan de ej kunnat anträffas, att »in effigie hängas i galgen», d. v. s. deras dopnamn med tillägg af faderns dopnamn och »son», eftersom de blifvit förlustiga adelskapet, skulle jämte upplysningar om deras brott uppspikas på kåken i Stockholm, Åbo och Vasa. Häremot protesterade Jägerhorn i en till konungen af Sverige adresserad och i ett par tyska tidningar införd skrifvelse, som väckte stort uppseende och nog skulle ha stått författaren dyrt, om han fallit i konungens händer. Med låtsad underdånighet och i försmädliga ordalag upplyste han nämligen om, att han egentligen hette »Johan Andreas, Fredrik Andreæ Jägerhorns son», hvilket namn han bestred konungen rätt att ändra och anhöll få behålla.
De af Jägerhorn hysta förhoppningarna, då han kastade sig in i Anjala-äfventyret och därmed förbundna företag, skulle förbytas till bittra missräkningar. Med Sprengtporten delade han det ryska infallets i Savolaks motgångar. Finlands ställning, som han velat förändra, blef genom freden i Värelä densamma som före kriget, och i Ryssland, där han som förut nämnts först emottogs med nåd af kejsarinnan och i hvars tjänst han inträdde med öfverstelöjtnants grad, upplöstes mycket snart äfven de ärelystna drömmarna för hans egen del. Redan 1790 måste han, antagligen på framställning af Gustaf III, lämna Petersburg och begaf sig till London, där hans lefnadsöden äro insvepta i dunkel. Enligt uppgift af Barfod skall han i England ha verkat för Frankrikes intressen och som fransk spion blifvit insatt på Towern. År 1809
