uppträdde han emellertid åter i Finland och blef af kejsar Alexander ånyo insatt i sina adliga rättigheter. Som representant för sin ätt bevistade han ständermötet i Borgå nyssnämnda år och verkade där för införandet af en författning, liknande frihetstidens. I framställningar till kejsaren smickrade han denne, smädade Gustaf III:s minne och framhöll vikten af att motverka finnarnes tillgifvenhet för Sverige, och sedan G. M. Armfelt år 1811 efter sina många öden och äfventyr hamnat i Petersburg, trädde Jägerhorn i förbindelse med honom, i förhoppning om att blifva ledamot af den tillämnade finska kommittén. Då han i denna till medlemmar föreslog sin broder landshöfdingen F. A. Jägerhorn, som af många ansågs såsom den egentliga upphofsmannen till Sveaborgs kapitulation, samt dennes redskap, den sorgligt ryktbare amiral Cronstedt, kan man lätt tänka sig hur förslaget skulle mottagas af Armfelt. Jägerhorn såg äfven denna gång sina planer grusas, och bitter och hätsk drog han sig undan från världen och slutade i dyster tillbakadragenhet år 1825 i Borgå sina dagar. Han öfverlefdes några år af sin hustru, dotter af en öfverste Blomcreutz, men efterlämnade ej några barn.
Om Klick vet man blott, att han med sin familj slog sig ned på en egendom i Ryssland. Hans dödsår är obekant. Med sin maka, general Armfelts dotter, hade han en son, som blef kapten i rysk tjänst, sedan öfverste vid Helsingfors bataljon och landshöfding. Med honom utgick ätten. Glansenstierna lär efter ankomsten till Ryssland ha tagit sin tillflykt till Sprengtportens gods Mohilow. Hans vidare öden äro okända.
