fosterlandet, upphäfdes den öfver honom fällda domen, och han fick tillstånd att återkomma till Sverige. Dock skulle han under ett års tid tjäna som simpel soldat, innan han kunde återfå sin grad vid Nylands dragoner. Konungens död förkortade emellertid pröfvotiden, förmyndareregeringen gjorde Essen till kornett vid Lätta dragonerna, och sedan blef han ryttmästare vid Skånska husarerna och slutade sina dagar på 1830-talet som öfverstelöjtnant, ansedd och ärad som en hedersman. Så godt som alla de öfriga deltagarna i de märkvärdiga händelserna 1788 hade då skattat åt förgängelsen.
⁎
Ett par veckor före domens öfver Anjalamännen
verkställande hade freden slutits med Ryssland. Allt
återställdes på samma fot som före kriget, hvilket
sålunda gärna kunnat vara ogjordt, allrahelst det hade
kostat stora offer i blod och penningar. Det hade
förts med växlande lycka, det svenska krigarmodet
hade vid många tillfällen visat sig vara vid full
lifskraft, och äfven om segerbulletinerna mången gång
varit falska eller öfverdrifna, hade dock fejden
öfverhufvud förts till Sveriges ära. I Stockholm hade man
liksom öfverallt i landet med spänning och oro följt
krigshändelserna och, när goda tidningar ingingo eller
särskilda anledningar gåfvos, med dryckeslag och sång
firat segrarna. Särskildt tycks hertig Carl, hvilken
nog i allmänhet, åtminstone moraliskt sedt, var en
stor kruka, men i slaget vid Hogland och andra
sjödrabbningar utan tvifvel visade prof på manhaftighet,
ha varit föremål för de bredare lagrens beundran.
