Lavén vände sig till Wertmüller och ej till stadsfältskären Nathorst, ty denne uppgifves gärna i sina intyg om att folk fått smörj ha lagt till, att de »kunde tåla mycket mera». Nu vardt emellertid De Broen häktad, och slutet på affären blef att han dömdes till tjugoåtta dygns fängelse vid vatten och bröd samt till offentlig afbön »för missfirmlig skrifart» mot hofauditören Edman. Men redan följande dag, eller den 7 september, befriade k. maj:t honom, i »anseende till särskildt förekommande synnerliga omständigheter», af mildhet och nåd från allt straff och vidare ansvar än den honom redan öfvergångna arresten.
Adlerbeth, som med skarpt ogillande omnämner episoden och omtalar hur polismästaren ej blott såg igenom fingrarna med oväsendet utan äfven hemligen genom sina underordnade befordrade det, tillägger, att De Broen som extra ersättning för sitt lidande skall af den nu från Finland hemkomne konungen ha bekommit 1,500 rdr.
Det ser sålunda ut som om konungen egentligen betraktat De Broens företag som en erkännansvärd detalj i festligheterna med anledning af fredsslutet och af hans återkomst till hufvudstaden. Ehuru belåtenheten med bägge och särskildt med det förstnämnda, som gjorts utan vare sig landvinning eller ersättning för krigskostnaderna, nog var delad, växlades nämligen mellan konungen och borgerskapet och stadens öfriga invånare åtskilliga artigheter under stora högtidligheter. Sålunda aftackade majestätet, som den 30 augusti höll sitt ståtliga intåg i Stockholm, på rådhuset borgerskapet och loſvade att till minne af dess trohet med anvisande af medel af krigsbytet uppresa ett monument, hvilket också kom
