till stånd fastän först efter hans död i obelisken på Slottsbacken. Den 31 hölls Te Deum i alla kyrkor, och därefter gaf konungen cour och publik spisning, men redan dagen därpå flyttade han jämte hela hofvet till Drottningholm. Där uppehöll han sig mest under de två närmast följande månaderna, men var då och då inne i Stockholm, såsom den 30 september, då han visade borgerskapet en ny och stor artighet. Under utvecklande af mycken ståt och prakt höll han nämligen denna dag å Adolf Fredriks torg generalmönstring med borgerskapets kavalleri- och infanterikårer. Själf fungerade konungen som generalmönsterherre och Elis Schröderheim var mönsterskrifvare.
Den mycket uppmärksammade och omtalade tilldragelsen, som förevigats i Per Hilleströms bekanta tafla på Börsen, skildras af nämnda kårers minnestecknare[1] sålunda: »På en af draperier skuggad estrad stod konungen med den 12-årige kronprinsen vid sin sida och uppvaktad af allt hvad hären hade ypperst. Diplomater med fruar och hofvets skönheter fyllde läktaren, och hvarje fönster inramade en samling täcka ansikten, öfver vaggande solfjädrar och viftande näsdukar; taken garnerades af plåtslagare och sotare och en skådelysten hop af de små gårdarnas eller gatans folk trängdes bakom ryggarna på de manhaftiga borgarsoldaterna, hvilka sträckte på ryggarna och spände vadorna för att bibehålla rättningen i den öppna fyrkant, som infanterister och kavallerister bildade på det vidsträckta torget. Inom fyrkanten sprängde adjutanter i galopp — såsom adjutanter merendels för sed hafva.
- ↑ C. Hellström, Om Stockholms garnison samt borgarebeväpning från äldre till nyare tid. Stockholm 1907.
