Kultur och teknik.
Af professor F. Reuleaux.[1]Det torde ej för någon, som vill taga en öfverblick af verldens nu varande kulturtillstånd, varda förborgadt, hvilket betydelsefullt inflytande den vetenskapligt grundade tekniken i våra dagar utöfvar, och huru hon gör oss mägtiga af en vida större materiel alstringsförmåga, än som för några århundraden sedan var menskligheten möjlig. Vare sig på området för det hastiga befordrandet af laster såväl till lands som till sjös, eller då vi genomborra berg, nedtränga i jordens inre eller stiga upp i luften, då vi med blixtens hastighet utsända tankebilder öfver halfva jordklotet eller göra vår stämma förnimbar öfver hela länder, eller, för att väja en annan synpunkt, då vi å ena sidan taga de väldigaste krafter i vår tjenst, å andra sidan låta de fina, för den vanliga iakttagelseförmågan fördolda inre processerna i kropparne framträda och verka för våra ändamål – öfver allt i det moderna lifvet, rundt omkring oss, i oss, med oss är den vetenskapliga tekniken med sin rastlösa verksamhet vår oförtrutna tjenarinna och kamrat, om hvilken man först då blir rätt medveten, när hennes tjenst tillfälligtvis vägras oss.
Allt detta är bekant, ja alldagligt, och dock synes det
mig, såsom man inom den bildade verlden i allmänhet, kanske
till och med inom teknikerns trängre krets, ännu ej så till
fullo uppskattade det samma, som det förtjenade. Man
betraktar ännu ingalunda allmänt nog den vetenskapliga
tekniken såsom den häfstång, den faktor för vår kultur, som
den verkligen är. Detta torde härröra deraf, att den nämda
tekniken sammansmälter med den ovetenskapliga på vissa
områden och äfven ofta framspringer ur den senare, eller kanske
också deraf att dess verksamhet i så öfvervägande grad
skenbart saknar idealitet, emedan hon utan vinningslystnad, till
och med utan det sociala onda, som ännu är förbundet med
det industriela arbetet, icke skulle hafva funnit eller skulle
kunna ernå sin utveckling. Huru som helst, det är ej med
denna sida af frågan jag vill sysselsätta mig. I mån icke
vänta en panegyrik öfver tekniken eller en vederläggning mot
dem, som till äfventyrs kunna vägra henne det erkännande
man hoppats. Hvad jag vill, är något helt annat. Jag skall
försöka att gå några vigtiga inre frågor rörande tekniken
närmare på lifvet, och hvilka synas kräfva en särskild
uppmärksamhet i vår tid; i första rummet den frågan:
hvilken ställning intager egentligen tekniken i våra dagar
till den totala verksamheten inom kulturproblemet, en
ställning, hvaröfver vi, synes det mig, på långt när ej gjort
oss så full reda som rörande den sociala, politiska och
ekonomiska vigt vi tillmäta tekniken.
En annan fråga är:
den allmänna metod, eller åtminstone hufvuddragen af en
sådan, som tekniken följer för att nå sina mål, alltså den
metod, som mera eller mindre tydligt måste ligga till grund
för upptäckandet och uppfinnandet, en fråga, som med
hänsyn till patentlagstiftningen synnerligen lifligt sysselsatt
teknici, såväl som jurister och administrativa myndigheter, och
sannolikt ännu länge kommer att taga deras uppmärksamhet
i anspråk.
Ännu en tredje fråga kan här beröras, och det är den
om den tekniska undervisningen, som ju af många, icke
minst af denna förening, blifvit med goda resultat dryftad.
Emellertid förefinnas ännu på grund af hennes natur åtskilliga
kontroverser, som här kunna beröras, emedan besvarandet af
de båda föregående frågorna icke kan vara utan inflytande
på den sist anförda.
Tviflen ej på, att jag är fullt medveten om svårigheterna i den här ofvan stälda uppgiften; och jag måste uttryckligen betona, att jag blott vill göra ett blygsamt försök till dess lösning, då jag här sammanfattar årslånga särskilda undersökningar, i det att dermed åtminstone ett eller annat litet steg mot det så eftersträfvansvärda målet kan tagas. Att förelägga just Eder förening dessa försök, synes mig så mycket lämpligare, som hon redan flera gånger egnat sitt intresse åt den på tal varande uppgiften.
Då man vill jemföra vår kultur med andra folkslags, måste man naturligen förbigå de nationer och folkstammar, som befinna sig på de nedersta trappstegen, till exempel dem som ännu ej svingat sig upp till användningen af skrifkonsten, detta underbara medel för tankeöfverföring; och hos hvilka således vetenskapers idkande icke är tänkbart. Frånser man dessa, stöter man dock snart på stora nationer, hvilka
- ↑ Föredrag, hållet inför Niederösterreichischer Gewerbeverein i Wien. Ur »Wochenschrift des Niederösterr. Gew.-vereines».
