sann konstnärlig anda» (1892) m. fl. arbeten af samme författare, till hvilken utgifvaren dessutom står i stor tacksamhetsskuld för många lämnade upplysningar; Georg Nordensvan, »I rampljus» (1900); K. A. Winterhjelm, »Af Kristiania teaterliv» (Kristiania 1895); Herman Hofberg, »Svenskt biografiskt handlexikon»; Tobias Norlind, »Allmänt musiklexikon»; Erik Thyselius, »Hvem är det?», »Betänkande och förslag af 1897 års teaterkomité» samt »Utlåtande och förslag af 1906 års teaterkomité»; »Nordisk Familjebok»; »Illustreret norsk konversationslexikon» (Kristiania 1912); Peter Hansen, »Den danske Skueplads»; alla teaterkalendrar som utkommit i Sverige och Finland sedan midten af 1800-talet samt andra kalendrar hvari »minnesrunor» förekommit; facktidningar, dagliga och veckotidningar under de senaste fyrtio åren.
Många af de nu lefvande konstnärerna hafva själfva lämnat infordrade uppgifter. Utgifvaren har helt naturligt äfven måst anlita en hel mängd andra personer för erhållande af upplysningar, och till alla dessa ber han att härmed få frambära ett hjärtligt tack.
Några omdömen om de sceniska konstnärer, som ännu lefva och verka, har utgifvaren i allmänhet ej velat uttala. Beträffande dem, som afgått från lifvets skådebana har utgifvaren, ehuru han visserligen kan säga sig äga personlig hågkomst af de flesta bland de sceniska konstnärerna ända från 1870-talets början, samt därtill känt och stått i vänskaplig förbindelse med en stor del af dem, dock föredragit att citera andras omdömen om deras konstnärsskap, framför att själf uttala några sådana. Utgifvaren har sålunda ofta citerat Frans Hedberg, hvilken mer än någon annan af dessa konstnärers samtida bör ha varit kompetent att lämna träffande karakteristiker.
Kungl. Teatrarnes elever har utgifvaren ej medtagit. Försåvidt de visat sig äga anlag hafva de vanligtvis blifvit engagerade, och då hafva de ju i alla fall blifvit här upptagna. Däremot äro debutanter i de flesta fall uppmärksammade äfven om debuten icke föranledt till engagement; en stor del af dessa, som ej blifvit anställda vid Kungl. Teatrarne, hafva nämligen sedermera gjort sig mer eller mindre bemärkta såsom utöfvare af den sceniska konsten på andra teatrar. Främmande sceniska konstnärer, som varit engagerade för gästspel, hafva upptagits tillsammans med
