till Helsingborg, där han sedermera var bosatt till sin död den 20 jan. 1899.
Oscar Wijkander, som var en både produktiv och omtyckt dramatisk författare, började som sådan redan år 1854 med det historiska skådespelet »Lucidor», hvilket, med Georg Dahlqvist i den olyckliga skaldens roll, väckte stort uppseende. Sedermera följde »Amaranterorden» (1864) med Elise Hwasser som Drottning Christina, »En konung» (1870) med Edvard Swartz som Gustaf den tredje, hvilket stycke året förut hade blifvit prisbelönt af Svenska Akademien, »Siri» (1874), »Svart i rödt» (1876), »Berta Malm» (1883), »Medborgerligt förtroende» (1884) och »Fru Madeleine Bunge» (1886) — samtliga dessa stycken uppförda på de kungliga scenerna. Flera af dessa stycken blefvo öfversatta till utländska språk, i synnerhet tyska, men äfven holländska och tscheckiska. Wijkander var äfven en af våra flitigaste öfversättare för teatern och han öfversatte eller bearbetade mer än hundra stycken från franska, tyska och danska. Bland de mera bekanta öfverflyttningarna till vårt språk äro Schillers »Fiesco», Sardous »Allt för fosterlandet» och »Onkel Sam», Alexandre Dumas d. y:s »Falska juveler» och Molbechs »Ambrosius». År 1876 utnämndes han till hofintendent. R. V. O. 1872, innehade dessutom »Litteris et artibus» och danska Erindringsmedaljen. — Gift 1. i Göteborg 1856 med Mathilda Veronica Anna Münzer (från Böhmen, död 1866), 2. i Helsingborg 1883 med Christina Hallberg.
Johan Erik Dumrath, sekreterare och ombudsman 1 juli
1881—1883 (tjänstledig från hösten 1882).
Född i Stockholm den 6 april 1850. Föräldrar: kamreraren i Kungl. Arméförvaltningen och materialförvaltaren vid Kungl. Teatern Johan Henrik Dumrath och Anna Carolina Wahlberg. Kamrerare och sekreterare i Handelsflottans Pensionsanstalt 1879, hofkamrerare 1881. Före sin anställning som sekreterare vid Kungl. Teatrarne tjänstgjorde han som extra kanslist å teaterkansliet. Bibliotekarie för det dramatiska biblioteket 1880. Dumrath ådagalade i Kungl. Teatrarnes tjänst stor duglighet, strängt ordningssinne och en rastlös flit, och blef för sin nitiska verksamhet utmärkt med Konungens enskilda medalj. Efter årslång sjukdom afled han i Neapel den 7 maj 1883.
