böra fösräkra sig om Pettersons medverkan i ännu större utsträckning än förut och erbjöd honom den då nyinrättade ekonomiinspektörsbefattningen. Han afgick då från Riksbanken för att helt kunna ägna sig åt Kungl. Teaterns tjänst. År 1896 blef han kamrerare vid Kungl. Teatrarnes Pensionsinrättning, 1895 ledamot och sekreterare i styrelsen för De sceniska artistemas understödsfond, ordförande i styrelsen för Operabalettens enskilda kassa från 1898 och ordförande i styrelsen för Operakörens enskilda kassa under åren 1893—1915. Den 1 dec. 1899 utnämndes han till riddare af Vasaorden och efter 30 års tjänstgöring vid Kungl. Teatern erhöll han år 1912 Konungens enskilda medalj. — Gift den 4 sept. 1896 med Magdalena Grandinson (dotter af byråchefen s. m. sekreteraren vid Kungl. Teatrarne, Carl Alfred Grandinson.)
⁎
Frithiof August Cronhamn, sekreterare vid Kungl. Operan 1 juli 1888—30 aug. 1892.
Född i Stockholm den 26 juni 1856. Föräldrar: sekreteraren vid Kungl. Musikaliska Akademien Johan Peter Cronhamn och hans hustru i tredje giftet Augusta Mathilda Lönngren. Efter aflagd studentexamen ingick han som e. o. tjänsteman i Tullverket, samtidigt hvarmed han en kortare tid var medarbetare i Dagens Nyheter. Sedermera blef han musikrecensent i Nya Dagligt Allehanda och utgaf därjämte en veckokorrespondens till landsortstidningar, kallad »Hvad Nytt från Stockholm?», som sedermera ombildades till en illustrerad veckotidning. Han utnämndes till bibliotekarie vid Kungl. Musikaliska Akademien 1883 och till kanslist i Kungl. Maj:ts Orden 1888 samt var innehafvare af medaljen »Litteris et artibus». Sedan han afgått från sin befattning vid Kungl. Operan erhöll han hofkamreraretiteln. Han afled i Stockholm den 28 april 1897.
Lars Emanuel Nilson, sekreterare vid Kungl. Operan 1 sept.
1892—30 juni 1893.
Född i Göteborg den 8 okt. 1853. Föräldrar: Levi Nilson och Katharina Sahlin. Han var före sin anställning vid Kungl. Operan engagerad som sekreterare hos Wilhelm Rydberg vid Stora Teatern i Göteborg spelåret 1885—1886 och hos August Lindberg vid samma scen 1890—1892. Efter sin afgång från
