hos Pierre Deland öfvergick han 1855 till Mindre Teatern, som då stod under Torsslows ledning. »Under denna tid gick det så småningom upp för honom, att hans bestämmelse långt mindre var att omskapa andras bilder och tjäna till språkrör åt andras infall, än att själf dikta gestalter och uppträden för världen innanför rampen, och från 1854 beslöt han att helt ägna sig åt skönlitterärt författarskap», hans förstlingsarbete, enaktsvaudevillen »En herre som går vilse», hvilket stycke upptogs af Deland på Djurgårdsteatern sommaren 1852, gjorde lycka och därmed var målet klart för honom. Hans nästa dramatiska arbete blef en treaktskomedi, »Hin ondes gåfva», som gafs af Torsslow på Mindre Teatern hösten samma år. Sedan följde det ena lustspelet efter det andra: »Min vän löjtnanten», som upptogs å samma scen i januari 1853 och gafs ett stort antal gånger, »När man inte har pengar», likaledes gifvet med mycken framgång, och många andra. Bland hans tidigare, mera uppmärksammade stycken må äfven nämnas »Frun af stånd och frun i ståndet», som gafs på Södra Teatern i början af 1860-talet och gjorde stor lycka.
Under samma tid — i slutet af 1858 — utgaf han sin bekanta bok »Fyra år vid landsortsteatern», hvari han skildrade sina upplefvelser under sitt resande teaterlif, och under första hälften af år 1859 utgaf han tillsammans med Ludvig Norman och Albert Rubenson »Tidning för Theater och Musik», som dock endast utkom under detta halfår.
Hans »skötebarn» var alltjämt teatern, och sin kärlek till »bräderna, som föreställa världen» fick han visa genom praktisk och insiktsfull verksamhet, då han från och med den 1 juli 1863 anställdes som litteratör vid Kungl. Teatern och samtidigt som lärare i deklamation vid elevskolan, hvars föreståndare han var 1868 till 1874. Som litteratör kvarstod han äfven under hela den tid han sedermera var intendent vid Kungl. Stora Teatern. Han lämnade dessa sina befattningar vid af Edholms afgång från direktörsskapet år 1881 och öfvertog då ledningen af Stora Teatern i Göteborg, där han uppehöll en god repertoar, hvarjämte han hade lyckats samla omkring sig ett sällskap bestående af mycket goda förmågor. Redan efter två år, i maj 1883, nödgades han dock sluta med detta teaterföretag på grund af det ogynnsamma ekonomiska resultat som
