företaget hade lämnat. Han flyttade då tillbaka till Stockholm, där han sedan verkade uteslutande som författare och öfversättare.
Frans Hedberg hade börjat sin skriftställarbana som lustspelsförfattare. Kort innan han blef fästad vid Kungl. Teatern hade han skrifvit ett skådespel med ämne ur vårt lands historia, »Kung Märta», som gafs af Stjernström på Mindre Teatern 1860; för Kungl. Teatern skref han därefter »Dagen gryr» (1863), »Bröllopet på Ulfåsa» (1865), som blef hans största triumf och det mest populära af alla hans dramatiska alster, »Vasaarfvet» (1868) m. fl. fosterländska stycken. Samtidigt författade han äfven en mängd komedier, bland andra »Blommor i drifbänk» (1862), »En odåga» (1867), »Så kallad ungdom» (1868), »Det skadar inte» (1870) och »Majorens döttrar» (1871), alla dessa uppförda å Dramatiska Teatern, samt åtskilliga operatexter: »Hertig Magnus och Sjöjungfrun», »Den förtrollade katten», »Den bergtagna», »Vikingarne» m. fl. Bland hans många bearbetningar för scenen torde »Fregattkaptenen» och »Advokaten Knifving» liksom äfven hans kvicka öfversättning af »Sköna Helena» vara de som vunnit den största populariteten. Som bearbetare och öfversättare för scenen intog han för öfrigt ett mycket framstående rum, och han utvecklade äfven i detta afseende en enastående produktivitet. Hans originalpjäser torde uppgå till ett hundratal och hans öfversättningar till ett par hundra. Äfven som novellförfattare och skald frambragte han mycket af värde. Redan 1866 utgaf han två delar »Dikter», och sedermera offentliggjorde han flera novellserier, såsom »Smått och godt», »Svart på hvitt», »Skärgårdslif och Stockholmsluft», »Från gator och skär», romanen »Arbetarelif» m. m. Hans enkla och manliga framställningskonst gjorde honom till en af sin tids mest populära författare, och äfven i personskildring och konstomdöme visade han sig vara en framstående skriftställare, hvarpå hans två arbeten »Svenska skådespelare» och »Svenska operasångare» äro intressanta bevis.
Frans Hedberg var innehafvare af medaljen »Litteris et artibus», blef riddare af Vasaorden 1867 och ledamot af Kungl. Musikaliska Akademien 1870. Efter endast en veckas sjukdom afled han i Stockholm den 8 juni 1908. — Gift i Stockholm
