alexandrinens och den heroiska versens deklamator par préférence, och länge efter sedan den romerska togans djupa och plastiska veck upphört att drapera sig omkring hans axlar, omslöto de ännu hans recitation, och gåfvo den en prägel af högtidligt allvar och dröjande, långsamt majestät». (Frans Hedberg, »Svenska skådespelare»). — Under åren 1834—1840 var Almlöf lärare i deklamation för Kungl. Teaterns elever. Genom kungligt bref af den 30 juni 1828 tilldelades honom, »med afseende å den utmärkta talang han såsom skådespelare ådagalagt», af statsmedel ett reseunderstöd, 1,500 riksdaler, hvilket jämte ett särskddt bidrag af konung Carl XIV Johan, satte honom i tillfälle att under följande årets sommar uppehålla sig i Paris för sceniska studier. I den franska hufvudstaden blef han mottagen med en i hög grad smickrande uppmärksamhet af framstående konstnärer och i synnerhet af den berömda skådespelerskan, mademoiselle Mars, som vid en af henne anordnad fest till hans ära föreslog en skål för »den svenske Talma». Några dagar senare var han gäst hos svenske ministern, grefve Gustaf Löwenhielm, som vid detta tillfälle hade inbjudit en mängd notabiliteter, bl. a. författaren till tragedien »Sulla», Htienne Jouy, som, då han hörde att Almlöf i Stockholm spelat Sullas roll, bad honom framsäga några verser ur sorgespelet på svenska. Då Almlöf slutat sin recitation, skyndade den franske författaren fram och tryckte hans händer, utropande: »Jag trodde ej att jag förstod svenska språket, men jag finner att jag förstår det mycket väl, och finner det mycket vackert, och det är er utomordentliga talang jag har att tacka för detta underverk». År 1847 företog Almlöf en resa till Tyskland för att besöka dess förnämsta teatrar, och år 1851 reste han ånyo till Paris i samma ändamål; båda dessa resor på egen bekostnad.
På fyrtionde årsdagen af hans inträde som elev vid Kungl. Teatern, den 2 nov. 1858, anställdes för honom en fest, då allt hvad Stockholm ägde lysande inom den artistiska och litterära världen hade samlat sig för att skänka den uppburne skådespelareveteranen sin hyllning, och konung Oscar I utnämnde honom samma dag till riddare af Vasaorden, en utmärkelse som förut icke vederfarits någon svensk skådespelare. Tio år senare, då han firade sitt guldbröllop med den sceniska
