Sida:Kungl teatrarna J Svanberg del 1 - 5.pdf/16

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
97
SCENISKA KONSTNÄRER


och eftersökt i vida kretsar samt känd och omtalad af hela Stockholm. — År 1879 utnämndes han till riddare af Vasaorden och vid sin afskedsrecett blef han under en mellanakt af konung Oscar dekorerad med medaljen »Litteris et artibus». Död i Stockholm den 28 juni 1896.



Zelma Carolina Esolinda Hedin, född Bergnéhr. K. T. 1 juli 1845—30 juni 1863. K. T:ne 1 juli 1863—30 juni 1868; gästspel å K. Dr. T. 11 april—16 maj 1871, 10 gånger, samt å K. St. T. 24 maj 1873 (vid Svante Hedins recett).

Född i Stockholm den 31 maj 1827 (dotter af underlöjtnanten och tullinspektören vid Sabbatsbergs tull Carl Wilhelm Bergnéhr — ej Lorens August B., en äldre broder, som var kapten och fick majors afsked och som af F. A. Dahlgren oriktigt uppgifves som fader — och Carolina Wilhelmina Charlotta Philp). Elev den 1 jan. 1840. Endast 15½ år gammal debuterade hon den 8 dec. 1842 som Lotta i »Brodertvisten». »Hon väckte från första ögonblicket uppseende för en strålande skönhet, kanske mera än för rikedomen af inneboende anlag och blef en med mycket bifall mottagen och gärna sedd skådespelerska utan att dock ernå någon egentlig storhet som konstnär. Däremot var hon en utmärkt utilitet, en sällsynt välutrustad representant för de eleganta världsdamerna i den finare franska komedin och en förträfflig subrett och grisett i flera af de lustspel som den tiden uppfördes. På det tragiska området var hon mindre lycklig, isynnerhet stördes hennes uppträdande där af en uppstyltad deklamation, särdeles vid framsägande af versen». (Frans Hedberg.) Såsom Georgina i »Qväkaren och dansösen», Richelieu i »Richelieus första vapenbragd», Sophie Arnould i »Jag äter middag hos min mor», Hertiginnan i »Ett glas vatten», Fru de Nohan i »Den gifte mannen i staden och på landet», Fru Laurence Duvernoy i »Hyresgäst och husägare» och som Adrienne Lecouvreur väckte hon stort bifall. Att fru Hedin äfven kunde återgifva roller af helt annan karaktär än de unga och eleganta damroller ur den förnäma och glada världen, i hvilka hon var så förträfflig, visade hon som Fru Godard i »En fattig ädling» och som Mossamor i »Marsk Stigs döttrar». Hennes nätta sångröst gjorde att hon kunde uppträda äfven i sångroller, t. ex. Fru Karlfelt i »En egendom till

Kungl. Teatrarne.7