Hoppa till innehållet

Sida:Kungl teatrarna J Svanberg del 1 - 5.pdf/19

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
100
KUNGL. TEATRARNE


sällsynt flit skänkte han vår scen omkring fyrtio olika pjäser, däraf ungefär hälften originalstycken, af hvilka, utom de här ofvan nämnda, må erinras om skådespelen »Strid och seger» och »Ung-Hanses dotter», lustspelen »En man som vill ha ro», »Löjen och tårar» och »Min hustru vill ha roligt» samt monologerna »Studentens majnatt» och »Mammas gosse». Under författarenamnet »Jo. Jo.» gjorde han sig för öfrigt känd genom en mängd romaner och noveller, såsom »Affällingarna», »Rosen bland kamelior», »Eremiten», »Vinglaren» samt en myckenhet skisser, utkast och poemer.



Bernhard Adam Fredrik Lundbergh. K. T. 1 juli 1846—30 juni 1863. K. T:ne 1 juli 1863—1 sept. 1875.

Född i Stockholm den 11 mars 1823 (son af rådmannen Bernhard Adam Lundberg och Anna Katarina Schéele). Genomgick en kurs vid Teknologiska institutet samt erhöll äfven undervisning af dåvarande rektorn C. J. L. Almqvist, den ryktbare skriftställaren, till hvars djupaste litterära beundrare Lundbergh alltid hörde. Som han äfven tidigt röjde ovanliga musikaliska anlag, erhöll han en mycket god bildning inom tonkonstens område. Sina första själfständiga steg i världen tog han som kopparstickarelev hos gravören C. G. Lundgren, men öfvergaf snart denna konstart för att helt ägna sig åt musiken. Såsom musiklärare slog han sig ner i Norrköping år 1844. Där gjorde han bekantskap med öfverstekammarjunkaren grefve E. F. von Saltza, den bekante bönboksförfattaren, hvilken uppmärksammade och uppmuntrade den unge mannens gryende anlag. Sedan Lundbergh med stor framgång uppträdt på ett sällskapsspektakel i titelpartiet i »Fra Diavolo», beslöt han att på allvar välja den sceniska banan. På sin ofvannämnde gynnares rekommendation blef han den 1 mars 1846 antagen till elev vid Kungl. Teatern, där han debuterade som Fra Diavolo den 29 maj s. å. Bland den mängd roller han under sin nära 30-åriga teatertid utförde må nämnas: Figaro i »Figaros bröllop» och i »Barberaren i Sevilla», Mazetto i »Don Juan», Stålsporre i »Målaren och modellerna», Rudolf i »Sömngångerskan», Alfonso i »Leonora», Lord Elfort i »Svarta dominon» m. fl. Han utförde äfven åtskilliga mera betydande talroller, t. ex. Ambjörn i »Torkel Knutsson», Mowbray i »Richard den andre»,