Olaus Petri i »Dagen gryr», Hemming Gadd i »Sten Sture den
yngre».
På grund af sjuklighet måste han år 1875 lämna teatern. Bernhard Lundbergh var en äkta konstnärsnatur »med få af denna naturs skuggor, men med alla dess glänsande dagrar». Af kamrater var han mycket afhållen, och att han genom sitt angenäma sätt, äfven utom teatern hade vunnit en stor och tillgifven vänkrets, visades vid den fest, som till hans ära anordnades då han 1873 fyllde 50 år. Han afled å Serafimerlasarettet den 18 april 1877 till följd af brännskador, som han erhållit därigenom att hans sängkläder antändts af okänd anledning, sedan han genom intagen kloral fallit i djup sömn.
Carl Jakob Johan Uddman. K. T. 1 dec. 1846—30 juni 1863,
K. T:ne 1 juli 1863—1878. (Tjänstledig från den 1 juli 1876
till sin död.)
Född i Stockholm den 11 mars 1821 (son af revisorn i arméns pensionskassa Jakob Daniel Uddman och Anna Fernblom). Bland de många syskonen i föräldrahemmet utmärkte Carl Johan sig tidigt för sin vackra röst, men fadern tänkte ingalunda på att låta utbilda honom till konstnär. Fjorton år gammal skickades han af fadern till Trollhättan för att tjänstgöra som biträde vid slusskontoret därstädes. Snart tilläts honom dock att följa sin innersta håg, och han sökte nu att vinna inträde vid Kungl. Teaterns elevskola, hvilket dock ej lyckades honom. Efter några långt ifrån bekymmerfria år, hvarunder han bland annat genom en långvarig sjukdom höll på att förlora sin röst, fick han, 18 år gammal, i slutet af år 1839 anställning hos teaterföreståndaren A. G. Wallin, som just då hade i Nyköping öfvertagit »hofsekter» A. P. Berggrens teatersällskap, och där stannade han till våren 1846. Efter att under sommarmånaderna ha rest med L. E. Elfforss’ sällskap i de norrländska städerna, nådde han ändtligen sin längtans mål att få debutera på Kungl. Teatern, hvilket skedde den 3 dec. 1846 som Max i »Alphyddan», och han fick genast anställning som aktör och sångare. Att denna anställning beviljades utan att han ägde någon egentlig skola, vittnar om att hans naturliga musikaliska begåfning var desto större. Uddman var en egendomlig och fullt ursprunglig företeelse,